barrowski

Till den där grisiga killen på krogen: Du är bara kött och ben. Dina tankar är inte dina, du är en skugga av ett sken. Du tror du är en vinnare, och tänker aldrig om. Ett hårigt djur med stolta horn, men insidan ekar tomt. En droppe löst i blodet, skål. Du når nya höjder med mängder av alkohol. Men längst ner från lägst är ingenstans att glänsa på. Du är ett fyllo och en vilsen själ som alltid tror att du ska få. Dina äventyr i livet imponerar inte på mig, och jag är inte en särskilt svårimponerad tjej. Jag vet inte ens om det känns värt att rimma, om din meningslösa uppenbarelse som en gång mötte min hornhinna. Jag tror fan att jag slutar redan här, för om orden blir för många tror du väl att jag är kär. //Den där tjejen som gick på krogen bara för att dansa lite.

Det är tidig sommarmorgon ute i Noor. Regnets porl utanför fönstret hörs som mjuka små plask mot sten och gräs. En fluga som hittat skydd under taksockeln putsar elegant sina glansiga regnbågsskimrande vingar. Fågelkvitter studsar fram genom luftens rymd. Trädbladens försiktiga rasslande kommer och går när vinden sveper förbi. Ett bullrande hörs uppe i skyn från ett flygplan lång bort.

Alla vågorna av ljud flyter in i varandra och skapar en orkester av liv. Mitt sinne känns för begränsat för att hinna uppfatta alla ljud på samma gång. Det lite skarpare fågelkvittret med sina melodiska sånger fångar med jämna mellanrum min uppmärksamhet framför allt det andra utan att jag kan styra över det. Mitt inre masseras av den kvittrande symfonin och jag sjunker in i en slags trans. Jag sluter ögonen och ser ett explosivt mörker med transparenta ljudmönster som rör sig. Jag är endast ett element som ger ifrån mig ljudvågor, och jag flyter med ut i rymden bland alla andra vågor som genom luften berör och kommunicerar med varandra. Jag pressar mig emellan, dansar med, dyker under, flyter över, stöter ifrån, och smeker vågorna runt omkring mig. Jag ser energier som söker organisation och lugn i sin färd genom rymden. De stannar aldrig, de byter bara skepnad i och med att de har utbyte med varandra. Jag öppnar ögonen igen och kollar ner på mina händer och resten av min kropp. Plötsligt sögs jag tillbaka in i mitt skal, under den hud som utgör min barriär mot den omgivande luftens atomer. Jag känner den pulserande värmen som pressar utåt när blodet rör sig i kapillärerna. Jag blir trött av att tänka vidare på den komplexitet som utgör hela min fysiska kropp, så jag sluter ögonen igen och styr istället tillbaka tankarna på att jag är en våg som rör mig i harmoni med de andra vågorna ute i luftens rymd.

En gång i tiden, starkt i mitt minne, ser jag ditt ansikte klart.

Tänk om du sett mig, på ica eller hm.

Hade du känt igen mig, eller är jag för ful nu.

Jag undrar, har tiden läkt dina sår.

Egentligen undrar jag bara hur du mår.

You are so eloquent. You are pulchritudinous. You are stupendous, resplended, refulgent and scintillating. You give me permature ventricular contractions. You make me afraid of having erythrophobia and hyperhidrosis. You are savory and the exigency of my mind. I adulate you and I wish for you to be my paramour, spook and squire. I want to be your inamorata. And I hope that we will have lots and lots of perpetually physical copula. Because my benevolence for you will recapitulate incessantly. In English, it means I love you.

Killed love once before. Don't think I want it any more. How much blood must be spilled for a broken heart, this time love will tear me apart.

I was an audio slave of the words you spoke. Enchanted by your riddims and the way you smoke.

But I was a prisoner of my own dreams, and if the spell wasn't broken I would always be.

I paint my face a different shade, hide where no one knows the name.

The pulse goes up, I cannot stop. You're in my heart. It hurts a lot.

It feels wrong, it feels strange, but there's no way out, the name will never change.

They say it's a feeling of bittersweet. Where is the sweetness in fighting my heartbeat?

It's getting faster now, I'm getting frightened now. Need to loosen my spirit need to let it all out.

Faking a smile is hard enough, what good is smiling if the spirit is down.

I'm just waiting for a sign, that you will come and take my breath away.

You did it once before, now i can't breath again until I'm found.

So open-minded and a great soul for a man. But you won't mind breaking the rules, and share your love with everyone.

Your shine is beating down on my skin, and it is wonderful for sure. But I hate the feeling when you go. This time it's never more.

..så kommer den oundvikligen handla om kärlek och vara lite flummigt poetisk.

---

Idag hittade jag något gammalt jag skrev för två år sen i ett av mina kurshäften. Jag tyckte den var lite fin :)

---

"Den första kärleken":

(Ett A4. En minut. Ingen tid att prata om hur vacker och underbar du är. Du har betytt så mycket för mig. Det skulle ta mer än ett papper och 60 sekunder att beskriva vad du fått mig att känna. Jag sväljer ångesten. Darrar av tanken att lämna dig, men det är enda sättet. Jag förtjänar inte ens att få uttrycka mina känslor på det här sättet, för du kommer alltid att förtjäna oändligt mycket bättre förklaringar. )

Speciell. Inte som dem andra. Svär att endorfiner kan vandra genom luft, för varje gång du är nära blir atmosfären runt mig fylld av dem. Eller om det är färger som svävar. Transparenta färger som drar linjer mellan våra blickar. Våra kroppar.

Har aldrig upplevt sån ögonblicklig gemenskap och tillit, en sån dragningskraft. Men för någon som varit färgblind större delen av sitt liv, kan det vara svårt att helt plötslig svälja ett så stort intryck i en värld där verkligheten tidigare varit så blek. Världen blev plötsligt stor med oändliga möjligheter. Som om en miljon färgglada balonger frigjorts på en öppen äng och fladdrigt flyger upp mot en klar och öppen himmel med solsken.

Jag är som ett naivt barn som påbörjat skattjakten. När jag hittar skatten jag letar efter ska jag komma ihåg att du var regnbågen som fick mig att börja leta. Min första kärlek. Må du sprida solljuset kring dig i sommarens regn, för regnbågen är du. Tack för att du fick mitt blod att vakna. Nu ger jag mig ut på ett spännande hav. Min ungdom skriker av längtan. Låt leken börja. Låt färgerna yra tills allt blandas och blir ett hysteriskt kaos, så att det skär sig i mina ögon.

För en dag kommer barnet att växa upp och inse att leken bara var just en lek. Att skatten i slutet av regnbågen bara finns i sagorna och att färgerna finns där jag väljer att se dem. Men intrycket och minnet av dig kommer alltid att bestå. Dina vackra färger ligger kvar, intorkade allra längst ner under alla andra lager, på den ursprungliga paletten där allt en gång började.

---

Det var det! Lyssnar på just nu: http://www.youtube.com/watch?v=crXK49f9kQg&feature=related

Kärlek :) /Manda

Jag hjälpte brorsan med att skriva en del på en av hans låtar när han hälsade på förut. Vet inte om han kommer göra något av den, men han har precis gjort en massa nya beats så vi får väl se vad framtiden bär. (Blir nog en blandning av rap och bakgrunds-sång i sådana fall.) Så här blev några av verserna:

I can't go on and just pretend

I cant forget you i cant forget you no no no no...

We used to be more than just friends

promised to love each other until the end oh oh...

I'm standing here hidden out in the rain

sunshine may come but its not the same

I want to call you but it scares me inside

I stay out in the dark where i can hide

I can't go on and just pretend

I cant forget you i cant forget you no no..

We used to be more than just friends

promised to love each other until the end oh oh..

I need to feel something light again

all i feel is anger and this evil pain

trying to connect with my inner soul

finding the courage to be free on my own

And so I try to let go...