Kärleksfrön

Jag är mitt yttre lika lite som jag är köttet på mina ben och benen under mitt kött. Jag är blott en blick, en röst, en tanke, ett steg. När jag slutar tänka är jag inget mer. Mina tankar är du. Du är i mina tankar, alltid. Du är min framtid. Mina barn som ännu inte finns, är redan finast i världen. Världen är fin för att du är mig kär. Vad vore jag om du inte var här. Kärleksfrön djupt i jorden har växt sig starka av solsken av stormar och de magiska orden.

Min dopa. Min ido. Min amfeta.

Var min dopa. För jag kan inte sova.

Natten bär mig bara hit, pannan slår sig, ta mig dit.

Spillde mjölken i min säng, salta små blöta på min lakanäng.

50 nyanser av dig lyser över mig, berör mig, stör mig.

Fridens liljor växer i skit, för mig frammåt, ta mig dit.

 

Vill du vara min ido. För min hud vill känna.

Natten är gammal, jag är grå.

Du har blivit min amfeta. När du inte är nära kan jag inte gå.

Plågsamma steg till en evig dröm.

Sluta tänka, sov och glöm.


Bruna blommors sång

De sjunger om förlorad kärlek.
Om vissna blommor som tappat sin kraft.
Vet de att blommor som luktar bensin,
får gnistor att sätta allting i brand.
Lågan må se vacker ut,
men smärtan är påtagligt sann.

En skur kalla tårar för att fukta minsta rot
Om roten ens fanns där när hjärtat slog ut i gråt.
När solen åter skiner på en kall och fuktig kind
Blir hjärtat lite mjukare och känslan blir en vind
Lättnaden och regnbågen måste visa sig till slut
För hur annars kan en veta att smärtan hittat ut.



En asbra låt

av Kim Larsen är med i filmen "Känn ingen sorg" som heter Køb bananer. Den må vara gammal men den har bra drag och glada vibes :)
 

Ett eventuellt slut på kortnovellen "Alexandras hav"

Sista ögonblicket

En gång om året kommer jorden tillbaka till sin ursprungliga plats i sin bana runt solen.

En gång i månaden ser man månen för vad den verkligen är.

En gång om dagen stiger solen upp bakom de gråa bergen, och en gång om kvällen sprider den sitt glitter över havet på andra sidan. Men bara en gång för första gången i historien hade Alex känt sig så tung och så hjälplös. Hennes händer släppte taget om åran och hennes stela vattenfyllda kropp följde sakta med de långsamma undervattensströmmarna ut i den stora atlanten. Livet svek henne och hon var ensam och bortglömd.


DU

Uppe hela natten igen tänkte på dig och alla saker jag vill säga dig morgonstrålarna är redan här hade lika gärna kunnat vara din blick som lyste upp hela himmelen och om jag hade drömt hade det nog varit om dig du leder mina tankar fram i tiden får ingenting gjort men jag kastar med glädje bort allt för jag är hypnotiserad av ditt ljus du klär av mig mer än mina kläder täcker ja jag sitter på ett moln men härifrån kan jag se allting klart måste ha dig nära alltid så snälla kom till mig snart

Något så vackert.

Men du var som en tickande bomb. Plötsligt sprack det som aldrig var helt, och bitarna du är spreds åt olika håll. Jag hade aldrig någon chans, men inom mig har nu en del av dig fastnat någonstans. 

Stackars dig som inte vet vem du är, som måste laga dig själv innan du kan bli kär. Jag får skylla mig själv. Att jag råkade vara där, att jag råkade tro, att jag lät dig komma in i mitt hjärta under mitt skinn. Jag står kvar, se! Du kan få mig så lätt, så flå mig och stjäl mig och ta allt jag äger. Jag ska inte tro att jag är någon speciell här under mina kläder. Allt du fick mig att först tro, förstår jag nu bara var en del av din illusion. Du måste bara ha-ha-ha. Så du tar. Men allt kan ju inte smaka gott, så tugga hårt och spotta bort. Det var mitt hjärta förresten, som var i din mun. Men kött som kött, det smakar ju så gött. Det värsta är att du tog min röst. Vart jag än mig vände kunde jag inte be om någon tröst. Så nu låter jag allt komma ut . Tills det svider, kliar. Tills jag blir blind och apatisk. Tills jag fattar att jag sålt mig själv helt och alldeles gratis. 

 


Illustration till "Tjinga"

Min kompis Axel har tillsammans med en kollega gjort mobilappen "Tjinga" som går ut på att grannar ska köpa och sälja tjänster till varandra. Kolla in deras facebooksida här och deras hemsida: tjinga.com.
 
 

Death of the sun

I cannot enough prose the ones that I love
 
I cannot enough think about the passengers in my life
 
Heavy clouds can bring tears to the eye
 
but nothing hurts more than a completely clear sky
 
August burns red like venom on my cheeks
 
sun kissed by death because of ones cry
 
Where once was a light lies now only a grave
 
A bottomless hole covered in shade
 
Never again shall I stare at the sun
 
nor shall I let misty clouds pass me by
 
was the death of the sun the only way out?
 
for I cannot stop thinking of warm August's light

Appropå fientligheten

Hat- ett tyngande och farligt ord. Som en laddning som avfyras i alla riktningar, splittrar och svärtar. Det omger oss i våra svåra stunder. Påminner oss om våra plågor, våra mörkaste sidor, våra brister. Hat urholkar och tömmer. Man blir inte fylld av hat, liksom man blir fylld av kärlek. Man blir tom på ett tragiskt och plågsamt sätt. Människor som hatar styrs inte av medmänsklighet. De styrs av rädsla.
 
Var inte rädd. Var stark. 
 
 

Elefanter, regnbågar och krossat glas

Du fick något inom mig att flaxa till. Det var inte fjärilar i magen, det var flygande elefanter. Jag snubblade in i en snårig skog och rev mig blodig i en kamp att inte fastna i tankar som inte blev till ord som inte blev till något alls. Det skar igenom mig som krossat glas när jag förstod att våra världar skulle separeras. Regn som mötte solsken var en regnbåge bara mina ögon kunde se. En anledning att känna att tänka att le. Med känslor som vädret, färger i himlen som bara var ett sken. Nu finns det inget lika ont som att se det vackraste ansiktet jag nånsin känt i snön på marken i kylan i stormen i livet i evigheten. Varesig det är början eller slutet på något fint var det livet som drabbade mig. Nu är jag sjuk och kan inte ta mig upp. Jag väljer ensamheten med dig, även om du inte valde elefanter och regnbågar och meningen med livet med allt med mig.   

You are like wet snow

Like wet snow falling from the dark december sky.

Like moist leaves and dust scattered on the ground.

Like newly washed linens hanging outside to dry.

Like naked treetops meeting the sun of dawn.

Like smoke and sparks against a chimney wall.

I touch I breath I feel and I crawl.

You make me speachless, restless and bold,

you make me try, but I can say nothing at all.  
 
/Amanda

Butterfly. But her fly. No, but she's fly.

Mitt gulliga au-pair barn från London som jag målade lite på en gång i Teneriffa.

En pub i Edinburgh


När man banar väg hemmåt genom krossat glas, bakis, så känns det härligt att Nykterhetsvännerna har ett upplyftande "message of the day" (Valborg)



Om

Min profilbild

Amanda Barrow

Bloggar begränsat. Men ni får gärna kolla in bloggen obegränsat! Jag gillar snö.

RSS 2.0