barrowski

Hela den här veckan har jag jobbat heltid kväll/natt på Noors slott samtidigt som jag haft lektioner kl 8 på morgonen. Ryggen värker verkligen av chocken att bära tung disk och springa runt som en dåre för att servera gäster. Sen har jag nog inga fingeravtryck kvar av alla brännskador jag fått av heta tallrikar och köksredskap. Huden liksom lossnar lite och blir hård på fingrarna...(JA, jag älskar att spela martyr) Well well, nu är jag iaf härdad! Jobbade som tur var morgon/lunch i fredags och hade resten av dygnet på mig  att sova ut. Så skönt... fast mitt huvud är fortfarande lite i dimman.

För det skulle vara så sjukt behändigt :)

har aldrig varit min grej. Inte precis något nytt kanske. På något sätt lyckas allt jag tar på mig klumpa ihop sig och komma med full kraft vid någon olämplig tillfälle för att få mig ur balans. Imorgon ska jag skaffa mig en kalender! Sen ska jag göra långa "att göra" listor. Sen ska jag dö lite den här veckan. Jobba på som ett svin, samtidigt som jag försöker hålla löften och hålla god min. For fuck sake asså... vissa dagar.

Hittade en tråd på flashback där en sexig man beskrivs såhär:

..på svarta hattar sedan länge. Shit så fint! Ännu en sak på önskelistan.

I fredags såg jag Emil Jensen på Reginateatern. Han var riktigt bra. Politisk på ett ödmjukt sätt. Rolig och lustig på ett ödmjukt sätt. Charmig. Man blir liksom lite småkär i han! Ibland när han berättade saker övergick berättandet plötsligt i något poetiskt rim, så att oförutsäjbara övergångar skapades mellan vanligt prat och poesi. Han är ockskå en väldigt bra talare, orden gick rätt in i mitt blödiga hjärta haha. Texten i vissa sånger gick inte in lika bra, men vissa sånger var mysiga och lekfulla. Bäst var de sånger som kom som extrauppträdanden i slutet, vilket var lite underligt. De bästa sångerna borde väl ändå ha ingått i showen från början? Han kanske vile testa nytt material? Vad vet jag. Aldrig hört talas om människan förrän i fredags, men nu kommer jag alltid minnas den skånska lilla My som sjunger "så får du mig ändå".

Och här är min artikel :)

Så heter Dyzan's låt, som fått mig att skriva och rita en massa saker dom senaste dagarna. Den är så skönt meditativ.
Lyssna HÄR.

I helgen blir det skidåkning i Järvsö :) Cane hänger med!  Och halva morsans jobb dessutom...folk från läkemedelverket. Mest kul är det att jag ska få inviga min nya chockrosa skidjacka. Oh yeah :D

Har rensat lite på bloggen. Var ju bara en enda röra. Har slopat vetenskapshörnan också om ni undrar vart den tog vägen. Någon slags måtta ska man väl ha, typ?

Idag skickades Synapsis till tryckeriet :D Så snart får alla medicinare hem det underbara lilla mästerverket. Såhär ser omslaget till denna månadens tidningen ut! (Notera att det inte är jag som gjort bilden).

Tentan imorrn kommer gå finfint. Vilken tur att jag är så positiv. Jag har en framtid inom biomedicin, för det tycker jag är så himla kul. Speciellt det här med att arbeta på labb och hålla på med djur som fötts upp endast för att dö. Jag läser listor med preparat och njuter av att förstå hur alla verkningsmekanismer fungerar. Jag känner att det här är mitt sanna kall i livet!

:(

Dagens sanning: Allt går smått åt helvette hela tiden. Vad ska jag göra? Jag vill bara ha ett jobb som ger tillräckligt med pengar så att jag kan leva någorlunda bra och känna att jag är bra på det jag gör. Det gör jag inte nu. Men om jag byter linje, vad ska jag läsa då? Och ska jag verkligen kolla upp alernativen nu eller ens tänka på det nu?? Borde jag inte plugga till tentan imorrn ist? bajs bajs bajs.

Kom precis hem från en jobbintervju på Student Consulting. Det gick rätt bra tror jag. Vet inte varför, men var så jäkla glad innan jag ens kom dit. Kunde inte låta bli att le hela tiden. Ibland tror jag att andra tycker jag är konstig som går och ler för mig själv. Speciellt när jag går ensam på stan och sådär, då försöker jag ibland att inte le. Men det måste ju bara se ännu konstigare ut! Som tur är var kvinnan som intervjuade mig väldigt trevlig, så jag kunde fortsätta le stort och ändå känna mig normal haha.

Kom på att jag borde ha mina parfymer samlade på en bricka. Annars ligger de bara utspridda i mitt stökiga rum. Känns också trevligare att kolla på dem nu för att de känns lite mer värdefulla på något sätt. Vad mycket en bricka kan göra :p

Favoriten är helt klart Rosa Maya från Ren.

Till middag gjorde vi ugnspannkaka med jordgubbssylt, och tände små hjärt-ljus. 



Efter att jag tog bild på ljusen fick jag för mig att jag skulle springa runt och ta kort på allt som hade hjärtan på sig i hela huset!









Julia ställde tacksamt upp på att sprida kärlek dagen till ära!

Hela dagen har jag haft afrika på hjärnan. Kollade upp lite bilder på nätet och kan verkligen se charmen med afrikansk hippiestil, även om det lätt kan bli lite pråligt.

Oj vilken dag. Ingen energi kvar.
En del oro och en del tårar. Nu känner jag mest bara en avtrubbad känsla. Har skrivit färdigt en artikel om aids i sydafrika som raderades när datorkabeln åkte ur, en timme före deadline dessutom. Det gav ytterligare lite härlig panik. Som tur var samlade jag ihop mig, gjorde om skiten, och det ordnade till slut upp sig hyffsat iaf.

Alla dessa extrema svängningar i humöret kan inte vara bra för själen! Ser fram emot att bli en tedrickande pensionär, och ha mitt på det torra.

Så, planen är att jag ska på kortfilmsfestival på tisdag. Det betyder tyvärr att jag missar gospelkören, men det är det helt klart värt :) Nästa gång ska jag inte missa, lovar! Det var ju faktiskt väldigt kul att gå på och vår körledare är något av en svensk Mariah Carey. Körmänniskor är en väldigt glad och social skara människor. Bra umgänge för själen! Ooops, jag börjar inte låta kristen va? Allt jävla tjat om själen :)
Temat för kortfilmsfestivalen är "Kropp och själ", kom jag just på. Det är tema själen på hela det här inlägget helt enkelt.

För övrigt känner jag lite av en slags hatkärlek till min lugg just nu. Längtar efter tiden då man slapp tvätta en fettig lugg varje dag. Samtidigt så är det ju najs med lugg när den är nytvättad och plattad... men orka hålla på med sånt varje dag? Tvingas mer eller mindre att göra det nu.

En förut luggfri Amanda:


Och en nu desto luggigare Amanda:


Kärlek! /Amanda