Ditt jävla skal är så vackert
Men du är så besatt av ditt skal att du blivit tom inuti. Jag blev lika besatt av ditt skal som du, och sakta kom även jag att urholkad bli. Först försvann mitt hjärta, sen min själ. Sen mitt vett. Allt offrade jag för dig, det var alldeles för lätt. Men jag offrade allt för ingenting, för du är fortfarande lika tom. Det enda som ändrats är att skalet krackelerat lite. Vad gör du när skalet går sönder? Vad gör du när du blir ingenting?
Jag vet att du är trasig. Men det är dig jag vill ha. Ville tro varenda trasigt ord dina krackelerande läppar sa, för de var så vackra. Nästan lika vackra som du. Men jag vill inte falla för ytligt vackra ord igen. Varje gång det sker kommer jag hata mig själv lite mer sen.
Jag kommer inte sakna dina sagolika ögon, för du såg bara dig själv ändå.
Jag kommer inte sakna dina varma händer, för de höll aldrig om mig tillräckligt ändå.
Jag kommer inte sakna din mjuka röst, för den sa aldrig något uppriktigt ändå.
Jag kommer inte sakna din kärlek, för det var bara ett sätt för dig att få min kärlek riktad mot dig själv.
Det enda jag kommer sakna är själva illusionen av något skört och vackert och fullständigt fängslande. Illussionen av något äkta.
Kommentarer
Trackback
