Kärleksfrön
Min dopa. Min ido. Min amfeta.
Var min dopa. För jag kan inte sova.
Natten bär mig bara hit, pannan slår sig, ta mig dit.
Spillde mjölken i min säng, salta små blöta på min lakanäng.
50 nyanser av dig lyser över mig, berör mig, stör mig.
Fridens liljor växer i skit, för mig frammåt, ta mig dit.
Vill du vara min ido. För min hud vill känna.
Natten är gammal, jag är grå.
Du har blivit min amfeta. När du inte är nära kan jag inte gå.
Plågsamma steg till en evig dröm.
Sluta tänka, sov och glöm.
Bruna blommors sång
Om vissna blommor som tappat sin kraft.
Vet de att blommor som luktar bensin,
får gnistor att sätta allting i brand.
Lågan må se vacker ut,
men smärtan är påtagligt sann.
En skur kalla tårar för att fukta minsta rot
Om roten ens fanns där när hjärtat slog ut i gråt.
När solen åter skiner på en kall och fuktig kind
Blir hjärtat lite mjukare och känslan blir en vind
Lättnaden och regnbågen måste visa sig till slut
För hur annars kan en veta att smärtan hittat ut.
En asbra låt
Ett eventuellt slut på kortnovellen "Alexandras hav"
Sista ögonblicket
En gång om året kommer jorden tillbaka till sin ursprungliga plats i sin bana runt solen.
En gång i månaden ser man månen för vad den verkligen är.
En gång om dagen stiger solen upp bakom de gråa bergen, och en gång om kvällen sprider den sitt glitter över havet på andra sidan. Men bara en gång för första gången i historien hade Alex känt sig så tung och så hjälplös. Hennes händer släppte taget om åran och hennes stela vattenfyllda kropp följde sakta med de långsamma undervattensströmmarna ut i den stora atlanten. Livet svek henne och hon var ensam och bortglömd.
DU
Något så vackert.
Men du var som en tickande bomb. Plötsligt sprack det som aldrig var helt, och bitarna du är spreds åt olika håll. Jag hade aldrig någon chans, men inom mig har nu en del av dig fastnat någonstans.
Stackars dig som inte vet vem du är, som måste laga dig själv innan du kan bli kär. Jag får skylla mig själv. Att jag råkade vara där, att jag råkade tro, att jag lät dig komma in i mitt hjärta under mitt skinn. Jag står kvar, se! Du kan få mig så lätt, så flå mig och stjäl mig och ta allt jag äger. Jag ska inte tro att jag är någon speciell här under mina kläder. Allt du fick mig att först tro, förstår jag nu bara var en del av din illusion. Du måste bara ha-ha-ha. Så du tar. Men allt kan ju inte smaka gott, så tugga hårt och spotta bort. Det var mitt hjärta förresten, som var i din mun. Men kött som kött, det smakar ju så gött. Det värsta är att du tog min röst. Vart jag än mig vände kunde jag inte be om någon tröst. Så nu låter jag allt komma ut . Tills det svider, kliar. Tills jag blir blind och apatisk. Tills jag fattar att jag sålt mig själv helt och alldeles gratis.
Illustration till "Tjinga"
Death of the sun
Appropå fientligheten
Elefanter, regnbågar och krossat glas
You are like wet snow
Like wet snow falling from the dark december sky.
Like moist leaves and dust scattered on the ground.
Like newly washed linens hanging outside to dry.
Like naked treetops meeting the sun of dawn.
Like smoke and sparks against a chimney wall.
I touch I breath I feel and I crawl.
You make me speachless, restless and bold,