Ett eventuellt slut på kortnovellen "Alexandras hav"
Sista ögonblicket
En gång om året kommer jorden tillbaka till sin ursprungliga plats i sin bana runt solen.
En gång i månaden ser man månen för vad den verkligen är.
En gång om dagen stiger solen upp bakom de gråa bergen, och en gång om kvällen sprider den sitt glitter över havet på andra sidan. Men bara en gång för första gången i historien hade Alex känt sig så tung och så hjälplös. Hennes händer släppte taget om åran och hennes stela vattenfyllda kropp följde sakta med de långsamma undervattensströmmarna ut i den stora atlanten. Livet svek henne och hon var ensam och bortglömd.
Kommentarer
Trackback
